Bröllopsfotografen svarar: Måste man le på sina bröllopsfoton?

En fråga som jag får av i alla fall 90% av mina par någon gång under processen är “Måste vi le?” och min starka åsikt är: Nej! Absolut inte!

Det kan bli otroligt fint och ömt och sårbart med bilder där du inte ler. Om du inte känner för det, gör det inte. Skit i den här pressen som ibland finns att du ska vara 100% glad exakt hela bröllopsdagen, det är varken realistiskt eller hjälpsamt, även om den ofta kommer från välmenande vänner och familj.

Och skulle du känna dig fnissig och flamsig, låt det komma ut! Det enda du inte ska göra är att fastna i att försöka snygg-le och försöka föreställa dig hur du just nu ser ut utifrån. Jag kan lova dig att det bara kommer få dig att känna dig stel och låst.

Ser du hur bilden här ovanför utstrålar lugn, självförtroende och målmedvetenhet? Ser du hur den säger: du och jag, tillsammans, genom vått och torrt.

Och bilden under? Brudparet inte kunde hålla sig för skratt när vinden blåste vår reflexskärm rakt in i ansiktet på min assistent, så de glömde alla instruktioner och garvade istället.

Oftast blir det bäst om du visar det du genuint känner i stunden och låter ditt uttryck ändras när dina känslor gör det. Det gör att din fotograf också får möjlighet att se vart du är och hitta till din våglängd. Därifrån kan vi sen guida er mellan olika känslor och uttryck så att ni får en fin upplevelse och för att hitta riktiga bangers till bilder.

Alldeles för ofta är brudparet oroliga för att inte prestera tillräckligt bra i fotografens ögon när det i själva verket är en stor del av vad vårt jobb att hitta nycklar för skapa en stämning som ger er glädje och lugn.

Din fotograf är där för att göra bröllopsdagen lättare för dig, inte svårare.

Jag vill också påminna om, och det här låter dumt men behöver tyvärr sägas fortfarande, att du som är kvinna inte heller måste le på alla bilder, och att du har rätt att utstråla andra saker än glädje. Styrka, trygghet, grace, visdom, mod.

Så låt dina bilder uttrycka den du är i din kärna, när världen inte ser på.